21.01.2006 :: Pekka Väisänen
Kaius Hedenström är borta
Den finländske fotograflegenden Kaius Hedenström avled den 21 januari.
Finlands Fyrsällskap förlorade samtidigt en medlem och en viktig stödperson.
Havet betydde allt för Kaius. Då havet låg öppet var Skärgårdshavet hans hem där man oftast kunde nå honom. I stan var Kaius för det mesta upptagen och i farten, men skärgården var hans egentliga hem och frihamn.
Mitt första möte med Kaius var kopplat till havet. Då jag letade efter fotografier till boken Finlands Fyrar fick jag höra jag att Kaius Hedenström hade fina fyrbilder. Av dessa kom endast Gustav Dahlen med i boken, men det var utomordentligt fin bild. Gustav Dahlen finns ju i Kaius hemmavatten
Flera år senare fick Kaius höra om Fyrsällskapet och ville bli medlem. Han var sällskapets revisor och började på eget initiativ samla artiklar om fyrar publicerade i svenskspråkiga tidningar.
Artiklarna sände han till undertecknad för arkivering. Följebreven var skrivna med klassisk skrivstil och förmodligen med äkta, tjock bläckpenna. För en amatör skulle det ta en evighet att skriva med en sådan handstil!
Det allra bästa var kuverten som var riktiga konstverk. Kaius ritade spännande figurer på dem, lekte med bokstäver och ord. Han titulerade mig i otroligt fyndiga termer, men ändå hittade breven fram till rätt adress i ett torrt ämbetsverk.
Det sista brevet med tidningsurklipp skrev och postade Kaius den 30 december 2005, eller tre veckor före sin död. Kaius hann inte delta i våra Estlandsresor, fastän det varit tal om det. Han bannade sig själv i sitt sista brev som han skrev med sin fina utsmyckade ”medeltida” handstil:
”Jag har varit en passiv fyrvaktare och jag vet inte hur jag kommer vidare. Mycket, mycket gärna vill jag vara medlem i detta nobla sällskap i fortsättningen, om du bara vill låta mig vara med i samma kör”
Det ville vi. Låt oss minnas Kaius med värme och respekt, på samma sätt som han mindes sin far Osvald ”Hede” Hedenström, en av Finlands första professionella pressfotografer. Då man inte hittade en förläggare till boken om Hede, satte Kaius sin lilla egendom på spel för att få boken publicerad. ”Far har förtjänat sitt minnesmärke, det är det som är det viktiga”, kvitterade Kaius redaktörens förvåning.
Kaius Hedenströms och Finlands Fyrsällskaps gemensamma vandring blev alltför kort. Vi är tacksamma också för den vandringen.
Den finländske fotograflegenden Kaius Hedenström avled den 21 januari.
Finlands Fyrsällskap förlorade samtidigt en medlem och en viktig stödperson.
Havet betydde allt för Kaius. Då havet låg öppet var Skärgårdshavet hans hem där man oftast kunde nå honom. I stan var Kaius för det mesta upptagen och i farten, men skärgården var hans egentliga hem och frihamn.
Mitt första möte med Kaius var kopplat till havet. Då jag letade efter fotografier till boken Finlands Fyrar fick jag höra jag att Kaius Hedenström hade fina fyrbilder. Av dessa kom endast Gustav Dahlen med i boken, men det var utomordentligt fin bild. Gustav Dahlen finns ju i Kaius hemmavatten
Flera år senare fick Kaius höra om Fyrsällskapet och ville bli medlem. Han var sällskapets revisor och började på eget initiativ samla artiklar om fyrar publicerade i svenskspråkiga tidningar.
Artiklarna sände han till undertecknad för arkivering. Följebreven var skrivna med klassisk skrivstil och förmodligen med äkta, tjock bläckpenna. För en amatör skulle det ta en evighet att skriva med en sådan handstil!
Det allra bästa var kuverten som var riktiga konstverk. Kaius ritade spännande figurer på dem, lekte med bokstäver och ord. Han titulerade mig i otroligt fyndiga termer, men ändå hittade breven fram till rätt adress i ett torrt ämbetsverk.
Det sista brevet med tidningsurklipp skrev och postade Kaius den 30 december 2005, eller tre veckor före sin död. Kaius hann inte delta i våra Estlandsresor, fastän det varit tal om det. Han bannade sig själv i sitt sista brev som han skrev med sin fina utsmyckade ”medeltida” handstil:
”Jag har varit en passiv fyrvaktare och jag vet inte hur jag kommer vidare. Mycket, mycket gärna vill jag vara medlem i detta nobla sällskap i fortsättningen, om du bara vill låta mig vara med i samma kör”
Det ville vi. Låt oss minnas Kaius med värme och respekt, på samma sätt som han mindes sin far Osvald ”Hede” Hedenström, en av Finlands första professionella pressfotografer. Då man inte hittade en förläggare till boken om Hede, satte Kaius sin lilla egendom på spel för att få boken publicerad. ”Far har förtjänat sitt minnesmärke, det är det som är det viktiga”, kvitterade Kaius redaktörens förvåning.
Kaius Hedenströms och Finlands Fyrsällskaps gemensamma vandring blev alltför kort. Vi är tacksamma också för den vandringen.
Pekka Väisänen
|
